Patientens perspektiv ger studenter nya dimensioner i sitt lärande

Patienters perspektiv genom skriftlig återkoppling kan stödja läkarstudenter i att utveckla sin kliniska kompetens och kommunikativa förmåga under verksamhetsförlag utbildning i primärvård. Det visar en färsk doktorsavhandling av arbetsterapeut Karin Björklund.

Länk till doktorsavhandlingen >>


När Karin Björklund, som idag är verksam vid APC och Karolinska Institutet, arbetade som arbetsterapeut i primärvården handledde hon själv studenter. Hon upptäckte att patientens unika sakkunskap och perspektiv inte riktigt användes optimalt och funderade mycket på hur det kunde göras på ett bättre sätt.

Flera år senare har hon genom sin forskning kommit ett par steg närmare svaret. Ett återkopplingsformulär som speglar patientens erfarenhet och perspektiv av besöket tillför en viktig dimension av information och kan stödja läkarstudenter i att utveckla både klinisk kompetens och kommunikativa färdigheter under verksamhetsförlagd utbildning i primärvården.

I sin doktorsavhandling konstaterar hon att trots att det tagits flera steg för att stärka patientens ställning och medinflytande i egen vård fortfarande finns brister.
– Det finns en del att göra för att införliva patientens perspektiv i studentens lärande, och även i det dagliga medicinska arbetet. Det traditionella förhållningssättet är ofta att ”behandla” eller göra något ”för” patienter snarare än att ”mötas” och göra något tillsammans ”med” dem. Bra vård skapas tillsammans. Därför är det av stort värde att patienten mer systematiskt görs delaktig i undervisning av studenter, menar Karin Björklund.

Frågor utifrån patientens perspektiv

I avhandlingen har hon undersökt hur patienten kan bli en mer aktiv part i läkarstudenters verksamhetsintegrerade utbildning i primärvården genom återkoppling. Det finns en uppsjö av återkopplingsformulär men få är framtagna för lärande som ger konkret återkoppling till studenterna och har patientens perspektiv i fokus enligt Karin.

Ett första steg var att ta fram ett formulär där patienter ger återkoppling genom att värdera 19 frågor på en 4-gradig skala samt fritextfält. Frågorna handlade bland annat om patienten upplevt att den fick möjlighet att förklara orsaken till besöket och vad man själv tänkt kring sina besvär och eventuella farhågor och oro. Förklarade studenten innebörden av olika undersökningar? 
Var informationen tillräcklig? Och kände man sig bemött med respekt och värdighet samt delaktig och trygg med det som beslutades?

Återkopplingsformuläret testades på patienter, läkarstudenter och kliniska handledare i Region Stockholm. Valideringen visade gott resultat. Efter smärre justeringar användes den vid studentledda läkarbesök vid åtta vårdcentraler. Totalt 246 patienter fyllde i formuläret efter besöket. 80 studenter tog sedan del av återkopplingen tillsammans med sin handledare. 

Av resultatet framgår att patienterna upplevde att återkopplingsformulärets frågor och struktur fångade deras upplevelse av besöket och att deras egen agenda tydliggjordes. Många ansåg att deras svar kan tillföra vården och studenterna information som kan bidra till att utveckla en god och säker vård. 

Studenterna tyckte att patienternas skriftliga återkoppling var värdefull och tydliggjorde  deras kliniska uppdrag och ett bra underlag för reflektion och diskussion. Det underlättade även för att identifiera områden för utveckling och vidare klinisk träning. De såg också med nya ögon på patienten som en samarbetspartner.
– Flera uppgav att de aldrig tidigare reflekterat över hur mycket sjukvården inskränker patienternas autonomi och nu fick större förståelse för att små handlingar och behov av att kunna informera varför olika frågor ställs eller medicinska kroppsundersökningar görs, säger Karin Björklund.

Skillnader framkom även i patienternas och studenternas syn på huruvida patienten fått förväntad information och underlag för att kunna förstå och vara delaktig i beslut i egen vård. I ett fall tyckte studenten att besöket gått bra och att rätt åtgärder satts in. Rent kliniskt var det korrekt. Men patienten tyckte inte att studenten lyssnat och tagit till sig patientens oro att ta antibiotika och inte motiverat varför antibiotikan skrivits ut.
– Det blev ett jättebra underlag för diskussion och reflektion tillsammans med handledaren, säger Karin Björklund.

Även handledarna upplevde att återkopplingen kan bidra till studentens utveckling av kliniska och kommunikativa färdigheter. Likaså att frågorna och innehåll överensstämde med lärandemål och bedömningskriterier.

Efter disputationen har Karin fortsatt sitt arbete med undervisning och projekt inom Akademiskt primärvårdcentrum och Karolinska Institutet. Samtidigt hoppas hon på möjligheten att fortsätta forska om hur patienten kan inkluderas som en värdefull resurs.
– Det finns mycket att vinna på det. Det skulle också vara intressant att studera hur patienten kan bli en mer aktiv resurs i kliniskt verksammas dagliga arbete genom konkret återkoppling, avslutar Karin Björklund.