Ambulanspersonal lär mer om våld i nära relation

Våld i nära relationer är ett komplext och utbrett samhällsproblem. Den prehospitala vården har sina särskilda utmaningar men också särskilda möjligheter att upptäcka eller misstänka våldsutsatthet: ambulanspersonalen möter ofta patienterna redan i deras hemmiljö och kommer dem nära.
- Det ger oss en unik möjlighet. Vi är bra på och tränade för snabba akuta insatser, men inte lika rustade när det gäller att hantera misstanke om våldsutsatthet på ett bra sätt. Många upplever att de behöver mer kunskap och handfasta råd inom ämnet, säger Carolina Fors, tf. chef på KTC, Prehospitalt kunskaps- och kliniskt träningscenter.

När covid-19 dessutom blossade upp i våras och det kom signaler på ökad psykisk ohälsa och våld i nära relationer i pandemins spår, beslutade Carolina att ambulanssjukvården i Stockholm behövde särskild utbildning med fokus på ämnet. Och det snabbt.

Enheten Våld i nära relationer vid APC kontaktades i augusti och i samarbete med KTC mejslades ett upplägg fram. I oktober var de första utbildningarna igång. Totalt utbildas cirka 600 personal inom ambulansföretagen AISAB, Falck och Samariten fram till december i år.

Fyra medarbetare från enheten Våld i nära relation turas om att hålla i totalt ett 30-tal utbildningar. För att genomföra uppdraget effektivt utifrån de restriktioner som satts upp i samband med Covid 19 hålls utbildningarna via Teams i direktsändning, varvat med inspelade inslag, filmer samt reflektionsövningar i mindre grupper.

I utbildningen får deltagarna bland annat kunskap om vilka varningssignaler man ska vara uppmärksam på om att en person kan vara våldsutsatt och varför det kan vara svårt för personen att berätta om det. Träning i att ta upp och ställa frågor om våld och hur man hanterar svaret och remitterar vidare ingår också.
- Det är ett högt tempo och jättespännande. Hittills har vi fått gott betyg och många upplever att de fått en bra grund för att kunna hantera svåra situationer. Det känns glädjande, säger Ulrika Stenhamre, psykolog vid enheten Våld i nära relationer.

Den största utmaningen är att hantera teknik och få den att fungera, exempelvis när deltagarna ska gå in och ur digitala grupprum i reflektionsövningarna.
- Det kräver bra planering, rutiner, lugn och tålamod. Vissa moment är nya och utmanande - både för oss och deltagarna, och vi har lärt oss mycket på vägen. Nu kan vi dessutom nå fler än tidigare, säger Karin Levin, läkare vid enheten Våld i nära relationer.

Utöver denna fortbildningsinsats kommer teamet även att delta i utbildningen av blivande ambulanssjuksköterskor vid två tillfällen under hösten.

Eftersom utsatthet för våld i nära relationer är vanligt, cirka sju procent av befolkningen lever med pågående våld, poängterar teamet att det viktigt att all hälso- och sjukvårds- personal är uppmärksam på tecken på våldsutsatthet, ställer konkreta frågor och har rutiner för att hantera svaret
- Finns det barn med i bilden ska självklart en orosanmälan alltid göras, poängterar Sumaya Al Shakarji, läkare vid enheten Våld i nära relationer.

Våldsutsatta berättar mycket sällan spontant att de blivit utsatta för våld. Men studier visar att de allra flesta inte har något emot att få frågor om våld.
- Att ställa frågan kan göra skillnad och vara början på en nödvändig förändring. Frågor om våld kan ställas på olika sätt. I vissa fall ställer man frågor på rutin till alla, ibland utifrån vissa indikationer, vilka kan vara uppenbart fysiska så som blåmärken eller andra skador, eller mer svårfångade som en kontrollerande partner eller psykisk ohälsa, avslutar Karin Dahlström.

Text: Daphne Macris