Hur fungerar konsultationen?

En patientcentrerad samtalsteknik innebär att patientens agenda sätts i förgrunden under samtalet. Det ska leda till ett ökat självbestämmande och delaktighet för patienten och i förlängningen förbättrad ömsesidig förståelse. Men fungerar det i praktiken? Och hur upplever patienterna respektive läkare konsultationen? Det ville ST-läkaren Matias Xavier Estrada på Hässelby vårdcentral veta.

– Konsultationen är en av de viktigaste hörnstenarna inom allmänmedicin. Och att vidareutveckla samtalsförmågan som ett verktyg för att hjälpa patienter är viktigt och något jag själv undervisar om. Det säger ST-läkaren Matias Xavier
Estrada på Hässelby vårdcentral.
– Det föll sig därför naturligt för mig att vidare fördjupa mig i detta ämne i mitt VESTA-arbete.

Möte mellan två experter

När han gick läkarprogrammet föreställde han sig att den fulländade allmänmedicinaren liknade Dr House; en generalist med alla svar.
– Men en patientcentrerad konsultation är ett möte mellan två experter. Det
var först senare under min ST som jag var mogen att ta till mig metoden patientcentrerad samtalsteknik och verkligen uppleva skillnaden i tillvägagångsätten, säger Matias.

I ST-projektarbetet tillfrågades patienter som sökte vård på Hässelbys vårdcentral samt läkare. Totalt inkluderades 99 parade läkar- och patientenkäter som beskrev samma möte från två olika synvinklar. Patienter och läkare fick skatta samma läkarbesök genom att ringa in svarsalternativ på en 10-gradig skala i ett frågeformulär om konsultationen. Upplägget är inspirerat av forskarna Jøssang/ Malterud/Lundetræs metod för självutvärdering av läkarkonsultationer.

Potential för lärande

Av resultatet framgår att de flesta konsultationer håller en god upplevd patientcentrerad kvalitet. 86 procent av patienterna och 82 procent av läkarna gav positiva omdömen mellan 9-10, på den 10-gradiga skalan. Patienterna
tenderade att skatta upplevelsen av besöken högre än läkarna, förutom på frågan om man kände att besvären togs på allvar där läkarna istället var snäppet mer positiva. En av frågorna utmärkte sig med flest låga skattningar av både läkare och patienter: huruvida patienten fått förväntad hjälp.
– Det är intressant när man tittar närmare på hur svaren fördelar sig i de parade enkäterna, säger Matias.
Det visar sig att de flesta av de låga skattningarna huruvida patienten fått efterfrågad hjälp, inte korrelerade till samma samtal. Detta belyser vikten av att ifrågasätta tysta antaganden och med direkta frågor kalibrera uppfattningen
under samtalet.

I en tredjedel av konsultationerna fanns en lärandepotential. Matias poängterar att det inte betyder att läkaren har presterat dåligt utan endast att det finns
potential för lärande, utveckling och eftertanke. Ett exempel är frågorna ”Tror du att patienten begrep vad du sa?” och ”Begrep du vad läkaren sa?”, som patienterna skattade högt medan läkarna i högre utsträckning underskattade
hur mycket patienten förstått.
– Det tyder på att läkarna upplevt en otillräcklighet som saknar grund, säger Matias.

Aldrig fullärd

Matias menar att verktyg för självutvärdering och utveckling fungerar för att medvetandegöra och underlätta konsultationen för både läkare och patient. Inte minst för att belysa omedvetna svagheter liksom en eventuell tendens att undervärdera ens egen prestation, vilket annars skulle fördunkla resultatet.
– Min förhoppning är att läkare fortsätter med självutvärderingen, antingen som ett internt reflektionsverktyg eller där även patienterna involveras. Man är
aldrig fullärd. Det är den resan som är så fantastiskt givande med vårt yrke, avslutar Matias Xavier Estrada.