Vi firar docent Lena Lundh!

Distriktssköterskan Lena Lundh vid Akademiskt primärvårdscentrum, har nyligen utnämnts till docent vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet. En välförtjänt utnämning!

Lena Lundh

Hur känns det att ha blivit docent – och vad innebär utnämningen för dig?

Det känns roligt och hedrande. Ett mål jag uppnått utan att riktigt ha trott att jag skulle nå dit. Men en docentur är inget soloprojekt; den bygger på samverkan med kollegor och många gemensamma insatser över tid.

För mig är utnämningen ett kvitto på att jag är både forskare och lärare, även om min yrkesmässiga identitet i grunden är distriktssköterska. Jag hoppas att docenturen ska ge större tyngd i forskningssammanhang och underlätta möjligheten att söka finansiering. Men den innebär också ansvar, till exempel i form av uppdrag i betygsnämnder.

Hur började din forskarbana?

Den tog form när jag fick kombinera kliniskt arbete på vårdcentral med vårdutveckling på Centrum för allmänmedicin, CeFAM. Jag arbetade med astma/KOL-patienter och var frustrerad över att så många fortsatte röka trots sjukdomens konsekvenser. Det ville jag förstå bättre.

Jag hade dessutom förmånen att ha chefer som gav mig utrymme att utvecklas och som uppmuntrade forskning. Miljön på CeFAM var forskningsvänlig, och min chef där — som senare blev min huvudhandledare — såg potentialen i projektet och stöttade mig.

Hur har din forskning bidragit till praktisk nytta?

I min avhandling tog jag fram ett bedömningsformulär för KOL-patienter som har särskilt svårt att sluta röka. Det bygger på intervjuer med både patienter och sjuksköterskor och har prövats kliniskt i primärvården. Formuläret används nationellt och även i internationell forskning.

I ett annat projekt har vi översatt och testat ett instrument som mäter ensamhet hos äldre. Artikeln är inskickad, och när den är publicerad kan den svenska versionen spridas. Efterfrågan finns redan.

Dina bästa tips till kollegor i primärvården som vill börja forska?

Utgå från ett område du verkligen är intresserad av och sök projekt där en doktorand behövs. Ha inte bråttom — forskning tar tid, särskilt när man arbetar kliniskt parallellt.

En bra handledargrupp är avgörande. Jag hade handledare som kompletterade varandra och som bar mig genom processen. Det gjorde stor skillnad.

Vad forskar du om just nu och varför är det viktigt?

Primärvården är min arena, och jag är involverad i flera projekt:

• PEth och hypertoni: Vi undersöker om PEth kan användas som stöd för att identifiera riskbruk av alkohol hos patienter med högt blodtryck. Projektet avslutas snart, och doktoranden jag handleder disputerar i vår. Alkohol påverkar blodtrycket, och det behövs metoder som gör samtalet om riskbruk enklare och mer träffsäkert.
• PREDEM: Ett Vinnova-projekt om tidig upptäckt av alzheimer med hjälp av blodbaserade biomarkörer och digitala kognitiva test. Primärvårdens roll är att rekrytera patienter. En pilotstudie är gjord, och fler rekryteras nu med VR-medel. Tidig upptäckt blir allt viktigare i takt med att nya bromsmediciner utvecklas.
• Ensamhet hos äldre: Ensamhet är vanligt och ofta svårt att upptäcka. Primärvården möter de flesta äldre och är därför en viktig plats för att identifiera och stödja personer som behöver hjälp. Vi arbetar både med skattningsformulär och intervjuer för att förstå hur ensamhet kan uppmärksammas och bemötas bättre.
• SCOPIC: En studie om att hitta blodbaserade markörer som kan förutsäga försämringar vid KOL. Jag bidrar med omvårdnadsperspektivet och deltar i den planerade kvalitativa delen av projektet.

Hur ska du fira?

Jag har inte planerat något större ännu, men jag firades nyligen av tidigare kollegor med blommor och en väldigt fin kväll tillsammans.