Tydligare väg genom vården för personer med prediabetes

Vården av personer med prediabetes skiljer sig mellan vårdcentraler. Den 18 september disputerar distriktssköterskan Katri Harcke vid Liljeholmens universitetsvårdcentral med en avhandling som pekar på behovet av tydligare ansvar och vårdvägar, bättre samarbete och stöd utifrån patientens behov. Resultaten vill hon använda för att utveckla och testa ett arbetssätt för primärvården.

Forskningsfrågan väcktes i mötet med patienter som när de fick typ 2-diabetes redan hade haft förhöjda blodsockervärden i flera år. En del hade fått höra att värdet låg ”på gränsen”, utan att förstå vad det innebar eller att de själva kunde påverka utvecklingen.
– Vi vet att typ 2-diabetes i många fall går att förebygga eller skjuta upp. Frågan är hur vi organiserar vården så att den möjligheten faktiskt tas till vara, säger Katri Harcke.

Prediabetes innebär att blodsockret är högre än normalt men ännu inte når gränsen för typ 2-diabetes. Det finns alltså tid för förebyggande insatser. Men de livsstilsprogram som gett goda resultat i forskning är ofta svåra att få att fungera i primärvårdens vardag.

Katri Harcke.

Stora skillnader mellan vårdcentraler

I avhandlingens fyra delstudier har Katri Harcke med hjälp av enkäter, intervjuer och workshoppar undersökt hur vården fungerar och vad som behöver förändras.

I den första studien svarade 84 vårdcentraler i Region Stockholm. Resultaten visade stora variationer i hur prediabetes upptäcktes, behandlades och följdes upp. Brist på tid och resurser, otydliga riktlinjer och låg prioritering var några av hindren.

Även samarbetet varierade. Två tredjedelar uppgav att de arbetade i team, oftast läkare och diabetessköterska. Bara 39 procent samarbetade med rehabiliteringsverksamhet, framför allt genom remisser till dietist eller fysioterapeut.
– När arbetssätten skiljer sig mycket finns en risk att det stöd patienten får beror på vilken vårdcentral eller vilken person man råkar möta, säger Katri Harcke.

Intervjuer med vårdpersonal visade också på otydlighet kring vem som tar hand om patienten och när andra yrkesgrupper ska kopplas in. Samtidigt beskrev dietister och fysioterapeuter att de kunde ge stöd, men att patienterna inte alltid kom fram till dem.

Ett besked som måste gå att förstå

Intervjuerna med personer med prediabetes visade en annan sida av problemet. Många upplevde sig befinna sig i ett mellanläge – varken sjuka eller riktigt friska. Hur beskedet gavs fick därför stor betydelse. Att få höra att blodsockret låg ”på gränsen” kunde göra det svårt att förstå varför något behövde förändras.
– Om man ska kunna göra något själv måste man först förstå vad prediabetes innebär och varför det är viktigt. En person kanske klarar sig med information, medan en annan behöver mer konkret stöd och återkommande uppföljning, säger Katri Harcke.

De intervjuade såg i stor utsträckning förändringen som sitt eget ansvar, men ville inte lämnas ensamma med den. De efterfrågade tydlig information, möjlighet att ställa frågor och stöd anpassat efter den egna situationen.

Patienter och vårdpersonal fick tänka tillsammans

I den sista delstudien möttes perspektiven. Personer med prediabetes och vårdpersonal deltog i fyra workshoppar för att tillsammans diskutera hur vården skulle kunna fungera bättre.

Det behövs tydligare vägar genom vården: vem tar vid när prediabetes upptäcks, vem följer upp och när ska andra professioner kopplas in? Samtidigt behöver informationen vara begriplig, patienten delaktig och stödet anpassat efter individen.
– Det handlar inte om att alla ska få exakt samma insats. Det ska finnas en struktur så att patienten inte tappas bort, men också utrymme att fråga: Vad behöver just den här personen för att kunna göra en förändring och behålla den över tid? säger Katri Harcke.

Nästa steg är att pröva i klinisk verksamhet

När Katri Harcke disputerar den 18 september avslutas en del av arbetet – men nästa är redan utstakad. De första studierna har handlat om att förstå problemen och behoven, och i workshopparna har patienter och vårdpersonal tillsammans börjat formulera lösningar. Nästa steg blir att utveckla ett arbetssätt som kan prövas i klinisk verksamhet.

– Vi har ganska mycket kunskap om vad som kan minska risken för typ 2-diabetes. Utmaningen är att få den kunskapen att fungera i den vanliga vården. Nu vill vi utveckla arbetssättet tillsammans med dem som ska använda det och testa hur det fungerar i praktiken, säger Katri Harcke.

Avhandlingen

CoPreDia: Co-designing integrated care for prediabetes in primary health care, Katri-Maria Harcke, Karolinska Institutet, 2026.

Läs avhandlingen i KI Open Archive

Katri Harcke disputerar den 18 september 2026 vid Karolinska Institutet.