Stort grattis, docent Erland Axelsson!

Vi gratulerar Erland Axelsson, forskare och legitimerad psykolog vid Liljeholmens universitetsvårdcentral, som nyligen utnämnts till docent vid Institutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle på Karolinska Institutet.

Erland Axelsson.

Hur känns det att ha blivit docent – och vad innebär utnämningen för dig?

Det känns väldigt roligt. Jag ser fram emot att utveckla både forskning och undervisning de närmaste åren. Som docent vill jag bidra med engagemang för öppen vetenskap och en fortsatt nyfikenhet på beteendemedicinska frågor.

Hur började din forskarbana?

Jag läste vetenskapsteori i tjugoårsåldern och blev senare erbjuden en forsknings-PTP vid en vårdcentral. Den övergick i forskarstudier och postdok. Det var krävande år, men också mycket lärorika. Jag är tacksam mot mina handledare som gav mig den möjligheten. De senaste åren har jag etablerat egna forskningslinjer.

Hur har din forskning bidragit till praktisk nytta?

Forskning är ett lagarbete. Jag har ingått i flera projektgrupper och i bredare sammanhang där vi gemensamt lyft fram vissa metoder och perspektiv. Jag har bland annat bidragit till utvecklingen av internetförmedlad psykologisk behandling och metoder för bedömning, mätning och behandling av hälsoångest. Dessa används nu inom både psykiatrin och primärvården.

Dina bästa tips till andra i primärvården som vill börja forska?

Formulera en tydlig forskningsfråga och försök verkligen besvara den. Då behöver man lära sig metod. Ett annat råd är att arbeta med kollegor som både kan mycket och är trevliga att samarbeta med.

Vad forskar du om just nu och varför är det viktigt?

Vi har nyligen fått ett större anslag från Vetenskapsrådet för att fortsätta studera transdiagnostisk psykologisk behandling för personer med långvariga kroppsliga symtom som smärta, trötthet eller mag–tarmbesvär. Det är stora och ofta hårt belastade patientgrupper, inte minst i primärvården.

Vi utvecklar också stödprogram för canceröverlevare med långvariga psykologiska symtom. Allt fler lever länge efter en cancerdiagnos — ungefär sex procent av Sveriges befolkning har någon gång fått ett sådant besked — och många har kvarstående besvär.

Hur ska du fira?

Jag har firat tillsammans med min familj. Flera kollegor har gratulerat, och en såg till att vi skålade på vårdcentralen också. Att bli docent känns fortfarande lite esoteriskt där, men inte lika främmande som förr.