När beroendevårdens perspektiv möttes

Samsjuklighet, läkemedelstrender, behandlingsalternativ och ungas riskbruk var några av de frågor som lyftes när 130 medarbetare från Akademiskt primärvårdscentrum och Beroendecentrum Stockholm samlades i Ingenjörshuset – första gången i detta gemensamma format.

Stämningen var förväntansfull, inte minst eftersom dagens program inte handlade om enskilda mottagningar utan om hur hela vårdkedjan fungerar när den sätts under lupp. Under dagen rörde sig samtalen mellan läkemedelsförskrivning, somatisk samsjuklighet, ungas bruksmönster, digital behandling och abstinensvård – ett spann som fångade bredden i dagens beroendevård.

Dagen hölls samman av Daniel Hellman Uppström, sektionschef för Södra Länets öppenvård vid Beroendecentrum Stockholm. Med en lätt hand och en skarp kompass för sakfrågorna förde han publiken genom programmet. Humorn fanns där när den behövdes, men utan att skymma allvaret — en balans som gav dagen både tempo och fokus.

En läkemedelsgrupp i förändring – panelen om bensodiazepiner

Dagen öppnade med en panel om bensodiazepiner. Regionens statistik visar en tydlig minskning, men också stora variationer mellan enheter. Diskussionen kretsade kring balansen mellan kortvarig behandling, som kan vara nödvändig, och långvarig behandling som innebär betydande risker.

En ny karta för psykiatrin

Lóránd Fekete, överläkare vid Tanto beroendemottagning, presenterade den nya processkartan för beroende inom vuxenpsykiatrin – ett gemensamt ramverk som ska stärka jämlik, evidensbaserad vård i hela psykiatrin. Presentationen återkom som referenspunkt i flera av dagens senare diskussioner.

Hässelby vänder utvecklingen – kraftigt minskad förskrivning

Ett av dagens mest kraftfulla exempel på vad ett konsekvent och samlat arbetssätt kan åstadkomma kom från Maria Persson, biträdande verksamhetschef vid Hässelby vårdcentral.

Under 2022 låg vårdcentralen högt över regionens nivåer för beroendeframkallande läkemedel. Ett år senare såg bilden helt annorlunda ut.

De största förändringarna syns i fyra läkemedelsgrupper:

• Opioider: recept −32 %, dygnsdoser −47 %
• Bensodiazepiner: recept −40 %, dygnsdoser −63 %
• Citodon: recept −61 %, dygnsdoser −62 %
• Treo Comp: recept −77 %, dygnsdoser −80 %

I flera grupper har förskrivningen mer än halverats. I några är den nära att försvinna. Kurvorna fortsätter nedåt månad för månad, utan tecken på att vända. Hässelby ligger nu också lägre än övriga Västerort, vilket tydligt bryter mot mottagningens tidigare nivåer.

Resultatet kom inte av en enskild åtgärd. Det byggde på struktur: gemensamma riktlinjer, återkommande datagenomgångar, en distriktssköterska som höll ihop patientflödena och tydliga rutiner för uppföljning och dokumentation. Alla läkare arbetade på samma sätt, och patientinformationen var enhetlig.

Hässelbys arbete visar hur snabbt mönster kan förändras när ett team arbetar samlat, följer upp regelbundet och delar ansvaret för resultatet.

Somatisk samsjuklighet – risker som ofta förbises

Perspektivet breddades när Sandra af Winklerfelt Hammarberg, verksamhetschef för Liljeholmens vårdcentral/universitetsvårdcentral, beskrev den somatiska samsjuklighet som många patienter med beroendesjukdom bär med sig. Hon visade hur välkända risker inte alltid leder till behandling enligt riktlinjerna och att patienter med psykiatrisk problematik paradoxalt nog får opioider i högre grad vid långvarig smärta, trots deras ökade beroenderisk.

Hon pekade på både patient- och vårdfaktorer som försvårar behandlingen: misstro, inställda eller missade besök, ekonomiska hinder och bristande egenvård – men också bristande samverkan mellan primärvård, psykiatri, beroendevård och socialtjänst. För att nå fler patienter beskrev hon hur allmänläkare från Lisebergs och Liljeholmens vårdcentraler regelbundet arbetar på LARO-mottagningen. Upplägget ger möjlighet till bättre kontinuitet, att skapa förtroende och sänka trösklarna till primärvården, men begränsas av att uppdrag och ersättningsmodeller ännu inte fullt ut stödjer arbetssättet.

I slutet av genomgången gav hon en ögonblicksbild av patientgruppen: multipla trauman, infektioner, komplicerad smärta, hepatit och HIV, blandbruk och näringsbrist. Mitt i komplexiteten finns samtidigt sådant som är enkelt att åtgärda – hudutslag, allergier och vaxproppar – och som kan förbättra vardagen snabbt om det inte glöms bort.

Alkoholmarkörer – stöd för bedömning

Joar Guterstam, överläkare vid Sollentuna beroendemottagning, diskuterade hur alkoholmarkörer, särskilt PEth, kan vara ett utmärkt komplement till självrapport, vid diagnostik och uppföljning av alkoholproblem i både primärvården och beroendevården. Han betonade samtidigt att provsvar aldrig får ersätta klinisk bedömning.

Siffrorna som ger läget i beroendevården

Härje Widing, statistiker från APC och beroendecentrum Stockholm presenterade data från Beroendecentrum Stockholm, primärvården och kvalitetsregistret Bättre Beroendevård och visade hur indikatorerna används för att följa processer, resultat och kostnader över tid.

Genomgången av substansdiagnoser visade bredden i patientgruppen, från alkohol och opioider till cannabis, stimulantia och blandberoenden – diagnoser som fördelas mellan primärvård och specialistvård. I remissflödena stack två siffror ut:
• egenremisser 20–25 %
• privat- och husläkare <20 %

Härje redovisade även dödsorsaker kopplade till psykisk hälsa, substansbruk och olyckor. Suicid står för 9,8 procent av dödsfallen bland kvinnor och 8,3 procent bland män; med kategorin suicid + okänd inkluderad stiger siffrorna till 18,1 respektive 14,6 procent. Totalt kan 40–50 procent av dödsorsakerna kopplas till psykisk ohälsa, substansanvändning eller olyckor.

Digital behandling – ett växande komplement

Den digitala mottagningen eStöd presenterades av Malin Garberg, Niclas Stagnér och Anna Wallerblad. De beskrev hur digitala program för alkohol, cannabis och spel kan nå patienter runt hela landet som annars inte söker vård, och hur digitalt och fysiskt stöd bör ses som två delar av samma system.

Kvinnors beroende – när riskerna slår hårdare

Sofia Hoffman, specialist i psykiatri vid EWA-mottagningen, presenterade forskning som visade att kvinnor utvecklar allvarligare komplikationer vid lägre konsumtion än män, och att psykiatrisk samsjuklighet är betydligt vanligare.

Unga – en grupp i snabb förändring

När Vilmer Sandberg, psykolog vid Mini Maria Stockholm, tog vid riktades blicken mot unga. CAN:s statistik visade höga nivåer av alkoholbruk, riskkonsumtion och droger bland både grundskole- och gymnasieelever. En svensk studie från 2022 visade att 14,6 procent av ungdomar uppfyllde kriterier för beroende i någon form.

Tidiga insatser som fungerar – 15-metoden

Sara Wallhed Finn, psykolog vid Riddargatan 1, beskrev 15-metoden och den forskning som visar att behandlingsresultaten är likvärdiga oavsett om målet är helnykterhet eller kontrollerat drickande – så länge målet är patientens eget. Metoden används även av inom primärvården i dag som ett första steg vid riskbruk, och erfarenheterna är goda: den är enkel att genomföra, kräver begränsade resurser och når grupper som annars sällan söker behandling.

Abstinensvård i öppenvård – tydliga gränser skapar trygghet

Johan Franck, professor och verksamhetschef för Beroendecentrum Stockholm, som ersatte Karin Hyland med kort varsel, beskrev kärnan i att bedöma alkoholabstinens: att snabbt identifiera när patienten riskerar kramper eller delirium.

Behandlingskrävande abstinens uppstår hos personer med långvarigt, intensivt alkoholintag där konsumtionen plötsligt bryts. Bedömningen styrs av anamnes, utandningsprov och statusfynd som svettning, tremor, takykardi, hypertoni och psykiska symtom.

Riskfaktorerna är: puls över 120, tidigare EP eller delirium, infektion, trauma, långvarigt tungt intag, närings- eller vätskebrist samt blandberoende. Dessa avgör ofta om patienten kan behandlas i öppenvård eller behöver akut remiss. Vid lindrig abstinens ges tiamin intramuskulärt och ett nedtrappningsschema med oxazepam, med täta kontroller av puls, blodtryck, sömn och allmäntillstånd. God nattsömn är central och kan behöva stöd. Överstiger dosbehovet 10–15 mg oxazepam fyra gånger dagligen, eller finns riskfaktorer, ska behandlingen ske inneliggande; inför transport ges oxazepam och tiamin. Johans budskap var tydligt: säker abstinensvård bygger på snabba bedömningar, klara gränser och strukturerad uppföljning.

Dagen avslutades med olika exempel på patientmöten som visade beroendets bredd. Diskussionen återkom till samma slutsats: att vårdens olika delar måste röra sig åt samma håll för att behandlingen ska bli hållbar.