Diffusa symtom kan signalera cancer långt i förväg – kvalitetsprojekt i primärvården visar tydliga mönster

Ett kvalitetsprojekt vid 58 vårdcentraler i Region Stockholm visar tydliga mönster i hur cancer upptäcks. De flesta cancerutredningar startar i primärvården, och många patienter har haft symtom redan året före diagnosen – ofta diffusa besvär som trötthet, värk eller viktnedgång. Genom att kartlägga patienternas väg till diagnos vill vårdpersonalen göra det lättare att upptäcka cancer i tid.

Cancer är den näst vanligaste dödsorsaken i Sverige. Varje år insjuknar omkring 74 000 personer, och en tredjedel av oss kommer någon gång i livet att drabbas. Samtidigt har överlevnaden ökat – i dag lever cirka 70 procent tio år efter sin diagnos.

Men mycket avgörs redan i primärvården. Det är där de första tecknen ofta visar sig, och det är där misstanken om cancer behöver väckas.
– Många cancerresor börjar hos oss i primärvården. Det är här vi möter de tidiga signalerna – och det är här vi måste bli ännu bättre på att tolka dem, säger Olesja Fornara, specialist i allmänmedicin, enhetschef på Jakobsbergs universitetsvårdcentral och samordnare för projektet Tidig upptäckt av cancer i primärvården.

Stort utvecklingsprojekt

I projektet har 58 vårdcentraler i Region Stockholm deltagit. Läkare och sjuksköterskor har samarbetat för att kartlägga hur patienter fått sin cancerdiagnos och vilka symtom som föregått den. Arbetet har letts av Akademiskt primärvårdscentrum i samarbete med Regionalt cancercentrum Stockholm Gotland (RCC).

Syftet med projektet var att förstå hur diagnostiken fungerar i vardagen – och att hitta sätt att förbättra utredningen av patienter med diffusa besvär. Under hösten 2025 har deltagarna granskat journaler för patienter som fått cancerdiagnos 2023–2024.
Med hjälp av journalsystemet MEDRAVE har man kartlagt:

• vilka symptom patienten hade 1 år innan cancerdiagnosen
• om symptomen var diffusa eller alarmerande och kunde bero på cancer
• vilka utredningar som gjordes 1 år innan cancerdiagnosen
• om en SVF-remiss (välgrundad misstanke om cancer) skickades
• om patienten sökte vården oftare 1 år innan cancerdiagnosen

Varje enhet som deltagit fick 50 000–100 000 kronor i ersättning, beroende på vårdcentralens storlek, som stöd för det lokala kvalitetsarbetet.

Tydliga mönster

Av kartläggningen framgår att mellan 50 och 60 procent av alla cancerutredningar startar i primärvården. Hos många patienter ökar vårdkontakterna redan året före diagnos. Bilden rymmer både tydliga cancersymtom, som förekom hos 88 procent, och mer diffusa besvär hos 92 procent – till exempel trötthet, smärta och viktnedgång. Samtidigt visar analysen hur svårt dessa tidiga signaler kan vara att fånga i den kliniska vardagen.
– Det är symtom vi möter varje dag. När vi ser den samlade bilden blir det tydligare vilken betydelse de där första, diffusa tecknen kan ha, säger Olesja Fornara.

Lärande och förbättring – inte granskning

Projektet har haft fokus på att lära av varandra, snarare än på att peka ut brister. Varje vårdcentral har analyserat sina egna resultat och identifierat möjliga förbättringsområden. Satsningen avslutades i december 2025 med en gemensam workshop, där deltagarna delade erfarenheter och diskuterade hur den tidiga cancerdiagnostiken kan stärkas.
– Deltagarna har lyft flera gemensamma erfarenheter. Kontinuitet i primärvården framstår som avgörande, där läkarens kännedom om patienten ökar förutsättningarna för rätt bedömning. Behovet av fortbildning inom cancerdiagnostik och betydelsen av standardiserade vårdförlopp har också varit återkommande, liksom de svårigheter som finns i att bedöma diffusa symtom hos många patienter, säger Olesja Fornara.

Mot en mer träffsäker vård

Genom att samla erfarenheter från hela regionen lägger projektet grunden för en mer systematisk och jämlik diagnostik, där tidiga tecken på cancer inte missas.
– Vi vet att tidig upptäckt räddar liv. Nu handlar det om att göra det till en naturlig del av vårt arbetssätt, säger Olesja Fornara.

Två deltagare berättar om sina insikter från projektet

Yajuan Wang, specialist i allmänmedicin, Jakobsbergs vårdcentral

Jag arbetar på en mellanstor vårdcentral med cirka 13 500 listade patienter. När vi gått igenom våra patienter såg jag att över 75 procent av cancerpatienterna påbörjade sin utredning hos oss i primärvården, vilket jag tycker är väldigt bra. Mina läkarkollegor är kunniga, noggranna och ansvarsfulla, och samarbetet med andra professioner fungerar väl – till exempel uppmärksammade en fotvårdare en hudförändring som sedan visade sig vara cancer. Det som överraskade mig mest var att de flesta patienter inte hade ökade vårdkontakter, utan ofta bara sökte en gång för alarmsymtom eller allvarliga ospecifika symtom innan utredningen startade.

Framåt vill jag säkerställa att våra kroniker får tid för sina årskontroller, eftersom viktnedgång och anemi är vanliga allvarliga cancersymtom. Vi behöver också bli bättre på att skicka SVF-remisser och satsa på fortbildning så att alla har uppdaterad kunskap. Genom projektet har vi fått en bättre överblick över vad vi gör bra och vad vi behöver förbättra, och genom att presentera resultaten på APT och sprida dem via diskussion och fortbildning hoppas jag att vi ska kunna fånga upp cancerpatienter ännu tidigare.

Jag ser ett behov av stöd i form av fortbildning om tidig upptäckt av cancer, mer information till allmänheten om cancersymtom att var vaksamma på, samt fler verktyg som underlättar arbetet, till exempel AI-baserade hjälpmedel för att hitta relevant information i stora journalmaterial.

Marcus Olausson, specialist i allmänmedicin, Atrium vårdcentral

När vi gick igenom våra patientfall blev det tydligt att vi snabbt utreder patienter med symtom som väcker misstanke om cancer. Genomgången bekräftade också vår tidigare bild: att patienter med upprepade vårdkontakter och tydliga röda flaggor fångas upp väl. Den stora utmaningen är patienter med diffusa symtom. De är vanliga i journalerna men lika vanliga hos friska, vilket gör balansen mellan tidig upptäckt och risken för överutredning svår.

Arbetssättet med regelbundna journalgranskningar stärker verksamheten. Genom att diskutera resultaten och enskilda patientfall har vi tydliggjort våra styrkor och sett var brister finns. Det ger en stabil grund för fortsatt utveckling.

Vi har sedan tidigare individuella fortbildningsplaner, gemensamma utbildningar och patiendragningar, och granskningen visar att detta är nödvändigt för att hålla hög kvalitet.

Det vi behöver utveckla är mer strukturerade och återkommande journalgranskningar som omfattar fler områden, till exempel cancer och andra allvarliga sjukdomar. Jag skulle även vilja få återkoppling från andra verksamheter, eftersom patienter som diagnosticeras på sjukhus inte alltid syns hos oss. Att kunna analysera även de fallen hade hjälpt oss att se vad vi själva kan förbättra. Men då behövs ett tätare samarbete med sjukhusen eller tydligare rutiner mellan verksamheterna. När det gäller bredare journalgranskning handlar det om att hitta en balans – att utvidga arbetet men samtidigt ha tid för att ta hand om resultaten och kunna implementera dem.