Nytt arbetssätt för att minska ofrivillig ensamhet bland äldre

Äldre patienter som fångas upp och stöttas av distriktssköterska på vårdcentral och sen matchas med sociala aktiviteter i det lokala föreningslivet skulle kunna fungera som arbetssätt för att bryta ofrivillig ensamhet och stärka samverkan mellan primärvård, kommun och civilsamhälle. Det visar en färsk rapport om erfarenheterna från pilotprojektet Senior Connect.

LÄS OCH LADDA NER RAPPORTEN >>

Ensamhet har blivit ett allvarligt hot mot både den fysiska och psykiska hälsan, inte minst för äldre personer. Nu har ett nytt arbetssätt provats på fyra vårdcentraler och kommuner i Region Stockholm för att minska social isolering och främja ett hälsosamt åldrande – som uppskattas av alla parter.

Bakom satsningen står Akademiskt primärvårdscentrum, APC och Centrum för epidemiologi och samhällsmedicin på uppdrag av regionens Hälso- och sjukvårdsförvaltning som del av en statlig satsning för psykisk hälsa.
– Även om kopplingen mellan att ha ett tillfredsställande socialt sammanhang och hälsa är tydlig kan inte insatser för att minska upplevd ensamhet enbart lösas av primärvården. Här krävs nära samverkan med organisationer och aktörer inom kommun och civilsamhälle. Men hittills har vi saknat bra arbetssätt för att stödja de äldre, säger Pernilla Alencar Siljehag, projektledare för ”Senior Connect” vid APC och distriktssköterska på Hässelby vårdcentral.

I flera steg, med olika parter

Modellen går ut på att distriktssköterskor på vårdcentraler erbjöd personer över 65 år att besvara en bedömningsmall i samband med vårdbesök.
– Det är ett odramatiskt sätt att lyfta en ibland laddad fråga och hitta dem som behöver stöd, menar Pernilla.

För de som upplevde ofrivillig ensamhet och ville ha stöd togs en hälsoplan för ökad social aktivitet fram i samband med att ett hälsosamtal gjordes. Distriktssköterskan koordinerade sedan övergången till kommun och civilsamhälle som matchade aktiviteter utifrån den äldre personens individuella önskemål. Distriktssköterskan utvärderade hälsoplanen med patienten efter tre och sex månader.
– Distriktssköterskan har en nyckelroll i att fånga upp, ringa in problem, samordna och följa upp. Men för att aktiviteterna ska kännas meningsfulla är det nödvändigt med kompetens och stöd från lokala verksamheter och föreningar inom de kommuner som ingått, säger Pernilla.

Från vänster: projektledare Pernilla Alencar Siljehag och distriktssköterskan Hege Jahr.

Många känner sig ensamma

Av rapporten framgår att av de totalt 100 personer över 65 år som deltog uppgav 40 procent att de kände sig ofrivilligt ensamma och uppskattat att få samtala om sina upplevelser.
‒ Eftersom ensamhet kan vara förknippat med skamkänslor är det vanligt att inte tala öppet om den. Det är tankar som behöver få uttryckas av de äldre och att vi i primärvården lyssnar, är delaktiga och vågar prata om det, säger Pernilla Alencar Siljehag.

Glädjande nog visade uppföljningen inom Senior Connect att en tredjedel av de äldre kände sig mindre ensamma.
–  Det känns positivt och ger en fingervisning om att upplägget kan bidra till ett hälsosamt åldrande och ökad livskvalitet, menar Pernilla Alencar Siljehag.

Användbart och samtidigt en utmaning

Av rapporten framgår att distriktssköterskor och representanterna från kommuner och civilsamhälle tycker att det lokala samarbetet stärkts, att kännedom om varandras verksamheter ökat och att arbetssättet ses som användbart. En av dem som utfört hälsosamtal med patienterna är distriktssköterskan Hege Jahr på Hässelby vårdcentral.
– Det har varit givande och roligt. De flesta patienterna uppskattade hälsosamtalen och utryckte även tacksamhet över att få prata med någon.
Hon fortsätter:
– Samarbetet med kommunerna tror jag i förlängningen kan leda till nya "informationsbanker" eller tjänster som kan öka möjligheterna för de som känner sig ensamma att delta eller få kännedom om aktiviteter. Jag rekommenderar verkligen andra att prova jobba på det här sättet.

Men det fanns också utmaningar enligt Hege.
– Pandemin försvårade möjligheterna att delta i sociala aktiviteter. Men det var nog inte hela orsaken. Många ville delta i fler sociala sammanhang och komma i kontakt med andra med liknande intressen, men jag hade känslan av att en del "drog sig" för att själva ta denna kontakt för de ville hellre bli uppringda av en aktivitetsarrangör framför att själva ringa upp. Så kanske någon form av stöd som gruppträffar skulle kunna arrangeras och på så sätt skapa nya kontaktvägar, säger hon.

Hon får medhåll av Pernilla:
– Ensamhetsfrågan är komplex. På ett lika självklart sätt som vi ger stöd till äldre när det gäller deras fysiska behov behöver vi nog också inkludera behovet av socialt stöd i primärvården eftersom vi vet att det har en skyddande effekt på vår hälsa. I nästa steg hoppas vi mer djupgående intervjua personer som upplever sig som ofrivilligt ensamma för att utveckla metoden ytterligare, avslutar Pernilla Alencar Siljehag.