“Jag är inte sjuk – jag är fortfarande jag”: ST-läkarens forskning utmanar vårt sätt att tala om äldre

Klas Ytterbrink Nordenskiöld är ST-läkare vid Trångsunds vårdcentral och en av få med forskar-ST finansierad av Region Stockholm, som gör att han kan forska parallellt med kliniskt arbete. I sin senaste publicerade studie visar han att många äldre med flera kroniska sjukdomar ändå ser sig som friska – och sätter autonomi högre än ytterligare behandling.

Han delar sin tid mellan mottagningsrummet på Trångsunds vårdcentral och forskningen vid Karolinska Institutet – en positiv växelverkan där båda rollerna gynnas. Det var också på vårdcentralen som forskningen tog sin början: i samtalen med äldre patienter om vad som är viktigt för dem.

I dag är Klas Ytterbrink Nordenskiöld doktorand inom projektet Hälsa och Liv i Balans (HoLBalans), lett av Caroline Wachtler vid Liljeholmens universitetsvårdcentral och docent vid Karolinska institutet. Projektet riktar sig till äldre med två eller fler kroniska tillstånd. Målet är att stärka funktion och egenmakt – inte bara behandla diagnoser. Som en del i att utveckla en intervention för dem behövde forskarna förstå hur dessa personer själva definierar hälsa.
– Det mest slående var hur starkt de beskrev sig som friska, trots att de enligt medicinsk logik var “multisjuka”, säger Klas.

ST-läkaren Klas Ytterbrink Nordenskiöld.

“Jag betraktar mig som frisk”

I den aktuella intervjustudien, publicerad i BMC Primary Care, deltog personer mellan 67 och 87 år gamla. I snitt hade de omkring 20 diagnoser och ett dussin läkemedel – men valde ändå formuleringar som “jag mår bra” framför “jag är sjuk”. Inte för att blunda för problemen, utan för att inte reduceras till dem.

Det största hotet var inte försämring, utan förlust av autonomi: att bli enbart “patient”.
– De ville fortsätta vara någon som lever – inte någon som är sjuk, säger Klas.

När vård också blir sårbarhet

Forskningen visar att många äldre drar sig för att söka vård, just för att kontakten riskerar att nagga självbestämmandet i kanten. Här krockar två logiker: vårdens vilja att hjälpa – och individens vilja att förbli kapabel. Systemet förstärker ibland klyftan, till exempel genom den välkända tumregeln “en fråga per besök”.
– Livet kommer inte i en fråga i taget. Men systemet gör det, säger Klas.

Språket som nyckel

Han menar att primärvården står inför ett språkskifte: från diagnoser och sjukdom till förmåga, från sjukdom till liv.
– När en äldre person säger “jag är inte sjuk” betyder det egentligen “jag är fortfarande jag”. Missar vi det, missar vi kärnan i personcentrerad vård.

Nästa steg – från kunskap till förändring

Efter att ha publicerat intervjustudien och pilot-testningen av interventionen HoLBalans jobbar forskagruppen nu vidare med Aging in Balance Collaboration Project (ABC-projektet). Det syftar till att tillsammans med äldre människor utveckla en vårdmodell för att hitta rätt person i rätt tid och ge stöd i åldrandeprocessen.
– Vi vet nu hur de ser på sig själva. Nästa steg är att se hur vården kan möta det i praktiken.

Forskar-ST:n gör det möjligt för Klas att bära med sig insikter från forskingen tillbaka till mötena med de sköra äldre.
– Forskningen gör mig till en bättre läkare – och patienterna gör forskningen verklig. Det är ett privilegium att få stå med en fot i varje värld.