Grattis docent Jan Hasselström!

Jan Hasselström som koordinerar forskningen vid Akademiskt primärvårdscentrum har blivit utnämnd till docent av Karolinska Institutets docenturutskott.

Grattis till din docentur!
Tack! Det känns bra att ha fått en gedigen prövning av min akademiska kompetens av oberoende personer. Och det känns bra att få bidra med den akademiska utvecklingen inom allmänmedicin och primärvård.

Vad innebär utnämningen?
Rent formellt betyder den att jag kan tas i anspråk i olika akademiska sammanhang som exempelvis att delta i betygsnämnder vid disputation. Docenturen är även en ”kvalitetsstämpel” av dig som forskare vilket bidrar till att det är lättare att få forskningsstöd.

På vilket sätt bidrar eller har din forskning bidragit till praktisk nytta
Alla projekten berör kliniskt näraliggande frågeställningar som snabbt kan komma in i vården och påverka praxis. I ett tidigt forskningsprojekt kartlade vi smärtpatienter i primärvården genom att granska ett stort antal journaluppgifter. Det var rätt basala data vi fick fram, men det fanns inte mycket publicerat inom området. Arbetet är väl citerat vilket visar att informationen varit viktig. Både SBU och senare det arbete som ligger bakom utvecklingen av ett särskilt primärvårdssystem för klassificering av smärttillstånd i primärvård kopplat till det nya internationella diagnossystemet ICD-11, har baserat en del ställningstaganden på vår publikation. Då känns arbetet meningsfullt och bidrar till att patientarbetet går framåt.

Ett annat exempel är sprunget ur kvalitetsförbättringsarbete i primärvården. Där har vi beskrivit hur förbättringar av kardiovaskulär prevention skett som bidragit till att kollegor fått positiv återkoppling på sina ansträngningar. Det ger positiva ringar på vattnet som förhoppningsvis också gagnar patienterna. Jag deltar även i många olika utbildningssammanhang där jag återkopplar studieresultat och fynd.

Hur började det? 
Min forskning började inom klinisk farmakologi där jag under några intensiva år bedrev farmakologisk smärtforskning med klinisk inriktning. Miljön var mycket inspirerande med många internationella kontakter och bra arbetsklimat. Jag disputerade 1992 med en avhandling om morfin, kodein och deras aktiva metaboliter för läkemedelseffekter. Steget till allmänmedicinen föll naturligt. Båda områdena har en generalistisk utblick och allmänmedicinen är den mest läkemedelsintensiva specialiteten. Men att hitta in till relevant primärvårdsforskning var svårare än jag trodde. Det gick trögt i starten men tog sedan fart i takt med att frågorna om evidens i primärvårdskontext hade starkt koppling till mitt engagemang i läkemedelskommittéer. När man jobbar med kvalitetsförbättring i vården dyker hela tiden kliniska kunskapsgap upp där forskningsinsatser behövs.

Varför bytte du bana till allmänmedicin och primärvård 
Jag saknade patientarbetet. Jag hade jobbat med ett projekt med att föra ut läkemedelskunskap i primärvård och i samband med husläkarreformen som infördes i början av 90-talet fanns möjlighet för kliniskt ringrostiga att förbereda sig för att ändra medicinsk inriktning, och då såg jag min chans. Det blev ST-utbildning i allmänmedicin och distriktsläkartjänst vilket jag aldrig ångrat. Allmänmedicin är det mest intressanta verksamhetsområdet för en medicinare tycker jag och jag har haft tur och alltid jobbat på väl fungerande och bemannade vårdcentraler, huvudsakligen i Tumba och Storvreten. Jag slutade arbeta kliniskt 2019 när jag tillträdde tjänsten som verksamhetschef för APC. Sedan några månader har jag stigit av chefskapet och biträder ledningen med att koordinera forskningen som är knuten till APC. 

Vad forskar du om just nu? 
Forskningen kan sammanfattas i två spår. Det ena handlar om kvalitet i primärvårdens hantering av kardiovaskulär prevention och metoder för att stödja till förbättring och det andra handlar om stöd till tidig upptäckt av cancer i primärvård.

Jag är huvudhandledare för allmänläkare Maria Wolf i ett projekt för att förstå varför praxis varierar så kraftigt mellan vårdgivare när det gäller sekundärpreventiv behandling av stroke och vad man kan göra åt det.

Jag är också bihandledare åt ST-läkare (i kardiologi) Anna Hellman i en primärvårdskohort där vi följer patienter med hypertoni med risk att utveckla hjärtsvikt med bevarad systolisk funktion (HFpEF). Det är ett tillstånd vars orsaker fortfarande är höljda i dunkel. I ett annat intressant projekt är jag bihandledare åt allmänläkare Åsa Thurfjell. Projektet handlar om hur man kan jobba med upptäckt av riskbruk av alkohol i förhållande till högt blodtryck i primärvård.

När det gäller tidig upptäckt av cancer är jag huvudhandledare åt allmänläkare Eliya Abedi och bihandledare till allmänläkare Elinor Nemlander. De delar på ett större projekt inriktat på att om möjligt hitta bättre evidens för sannolikheten att ett eller flera symtom eller fynd signalerar lungcancer hos icke-rökare, kolorektalcancer och ökad generell cancerrisk.

Dina bästa tips till personal i primärvården som är sugna att börja forska? 
Det finns flera vägar in i forskning. För allmänläkare finns den väldigt fina möjligheten att söka forskar-ST. Regionen har flaggat för möjligheten till stöd även för andra primärvårdsprofessioner så småningom. Annars behöver man ha kontakt med en forskare eller forskargrupp som har forskningsfinansiering. En väg in kan också vara att engagera sig i ett utvecklingsprojekt/-verksamhet. Flera av forskningsprojekten i primärvården springer ur frågor som uppstått i samband med sådana.

Hur har du firat?
Jag har blivit uppmärksammad både på sektionen för allmänmedicin och primärvård vid Karolinska Institutet och Akademiskt Primärvårdscentrum med fest, tårta, vackra blommor och många glada tillrop och uppskattande ord. Det värmer!