- Organisation
- Ledning
- Vi är en USV-enhet!
- Gustavsbergs universitetsvårdcentral
- Jakobsbergs universitetsvårdcentral
- Liljeholmens universitetsvårdcentral
- Verksamhetsråd
- Digitalt nyhetsbrev
- Integritetspolicy
- Lediga jobb/uppdrag
- Publikationskatalog
- Projektkatalog
- Medarbetare A–Ö
- Kontakt
- Om webbplatsen
- Utbildningskatalog
- Tyck till om vår webbplats
- Om oss
- Projektkatalog
- Befintlig sida: Att hitta och behandla bensköra äldre pa...
Att hitta och behandla bensköra äldre patienter i Näsby Park - en kvantitativ retrospektiv journalstudie
Författare: Laima Ciparsons
E-post: laima.ciparsons@nasbyparkshlm.se
Vårdcentral arbetet utfördes på: Näsby Parks Husläkarmottagning
Program/kurs: VESTA VP2021
Datum för godkänd rapport: 2021-11-24
Vetenskaplig handledare: Katharina Schmidt-Mende
ABSTRACT
Bakgrund
Osteoporos innebär skört skelett, vilket ökar frakturrisken även vid små trauman. Varannan svensk kvinna riskerar att få minst en benskörhetsfraktur i sitt liv. Efter utredning som visat på hög frakturrisk rekommenderas behandling med benspecifika läkemedel för att förebygga ytterligare frakturer. Primärvården ansvarar ofta för utredning och behandling av osteoporos.
Syfte
Studiens syfte var att beskriva hur osteoporos diagnosticeras och behandlas hos äldre patienter på Näsby Parks Husläkarmottagning och om skillnader föreligger i dessa avseenden för patienter som är inskrivna i hemsjukvården (HSV).
Material & metod
Studien genomfördes som en deskriptiv kvantitativ journalstudie där 59 listade patienter med diagnos osteoporos (M80-82) under perioden 2019-04-01 -2021-03-31 analyserades med avseende på ålder, utredning och om de fått benspecifik behandling eller ej.
Resultat
Prevalensen av osteoporos var 1% (92 patienter), vilket var lägre än förväntat med tanke på åldrad befolkning. FRAX hade dokumenterats att det använts i 5 av 59 granskade journaler (8%) där patienten fått diagnos osteoporos. Icke-HSV-patienter genomgick DXA-mätning fem gånger så ofta som HSV-patienter, en skillnad som var statistiskt signifikant (p=0,03). De flesta (85%) hade benspecifik behandling, men detta gällde dock bara drygt hälften av HSV-patienterna (5 av 9 patienter). Skillnaden gentemot Icke-HSV-patienter där 45 av 50 patienter hade benspecifik behandling, var statistiskt signifikant (p=0,02).
Slutsats
En hög andel av patienterna hade adekvat behandling för sin osteoporos, frånsett HSV-patienterna. Prevalensen av osteoporos var lägre än förväntat. Sannolikt finns ett mörkertal. Rutiner och arbetssätt kan förbättras för att öka detektionsgraden och för att arbeta mer proaktivt med behandling av HSV-patienterna.
Åtkomst till fullständig rapport
För åtkomst till fullständig rapport logga in på www.stforum.se
Om du inte har åtkomst till ST-forum vänligen kontakta